Post by Pieter KuiperJag har nu majlat SSI om de kan berätta något mer.
Jag fick redan i morse följande svar av Tord Larsson på SSI:
******************************************************************
Jag ska försöka besvara dina frågor, men först lite allmän information.
Under senare delen av 60-talet introducerades en ny typ av id-kort som
togs fram i samarbete mellan banker, posten, rikspolisstyrelsen och
tillverkaren av id-kortet. Vid den tiden ansågs kortet fylla mycket högt
ställda krav på förfalskningssäkerhet. En av de nya egenskaperna var att
kortet var försett med en radioaktiv märkning. Denna märkning hade
tillkommit i det dubbla syftet att göra kortet svårare att förfalska och
att möjliggöra en automatisk kontroll av kortets äkthet. Tanken var att
kassapersonalen i en bank snabbt skulle få ett svar på frågan om kortet
var äkta genom att föra in det i en "svart låda" och efter en viss tid
skulle lådan svara genom att tända en grön eller röd lampa.
Nu till dina frågor.
1. Det startades en försöksverksamhet som pågick en bit in på 70-talet,
men märkningen ansågs inte tillförlitlig och projektet lades ned.
2. Det pågick under ca en 5-årsperiod.
3. Endast prometium-147 (Pm-147) användes. Halveringstid 2.6 år. Beta
230 keV (100%). Gamma 121 keV (<0.01%).
4. Max 37 kBq (1 mikrocurie).
5. Som beskrivits ovan var skälet både att försvåra förfalskning och
kontrollera kortets äkthet.
För att fylla på med en fråga till, så kan man ju undra hur tillverkaren
bar sig åt när han tillverkade korten. Det nya vid den tiden var att
foto, namnteckning, personuppgifter, giltighetstid samt utfärdarens namn
överfördes till id-kortet på fotografisk väg. Redan av det skälet att
hela kortet var en fotografisk handling hade förfalskning försvårats
avsevärt. Som ytterligare säkerhet mot falsifikat användes ett speciellt
papper försett med vattenmärke samt ett mönster som återfanns på sedlar.
Slutligen användes fluorescerande färg och radioaktiv märkning. Baksidan
fick ett laminat och framsidan en lackering. Den radioaktiva nukliden
bestod av en lösning och applicerades på ca någon kvadratcentimeter. Den
exakta storleken skulle styras av vilken detektor som skulle väljas för
kontrollen. Aktiviteten skulle appliceras ythomogent och kortet
genomgick kontaminationskontroller i olika steg av
tillverkningsprocessen.
Ytterligare en fråga kan vara på sin plats. Varför lades projktet ned?
Eftersom halveringstiden är 2.6 år fann man att giltighetstiden för
kortet måste bli max 5 år. De "svarta lådorna" kom aldrig fram annat än
som prototyper. "Äkta kort" skulle komma att underkännas av
räknestatistiska skäl. Man försökte att förfina mättekniken men det var
principiellt otillfredsställande att tillförlitligheten är beroende av
slumpen. Man insåg att allmänhetens förtroende för kontrollsystemet var
helt beroende av att detta fungerar klanderfritt och utan inverkan av
helt slumpmässigt fördelade händelser.En bit in på 70-talet utvecklades
bättre id-kort med bra skydd mot förfalskningar, därför föll behovet av
radioaktiv märkning.
Hur ställde sig då Strålskyddsinstitutet till radioaktivt märkta
id-kort? Här följer ett citat från ett beslut i institutets styrelse den
12 mars 1970:
"... För märkningen får användas endast det radioaktiva ämnet Pm-147,
vilket ämne skall anbringas på kortet så att det är helt skyddat från
direkt beröring. Mängden radioaktivt ämne skall avpassas så att den från
kortet utträngande betastrålningen från hudexponeringssynpunkt är
ekvivalent med betastrålningen från ett kort med specifika ytaktiviteten
2 500 sönderfall per kvadratcentimeter och sekund täckt av ett
absorberande skikt av minst 12 milligram per kvadratcentimeter; dock får
den totala mängden av radioaktiva ämnet Pm-147 i varje kort ej överstiga
1 mikrocurie. Den närmare utformningen av den radioaktiva märkningen
skall i övrigt vara godkänd av kärnfysikaliska avdelningen vid Statens
strålskyddsinstitut. ..."
Jag skickar detta till alla anställda på Strålskyddsinstitutet, där en
del av våra yngre medarbetare säkert är lika förvånade som du och kanske
tar det för ett skämt sett med dagens ögon.
Med vänlig hälsning
Tord Larsson
*****************************************************
--
pieter.kuiper @ msi.vxu.se http://www.masda.vxu.se/~pku